Jag var med om en olycka igår, for av vägen - av orsak jag inte minns - och kraschde bilen totalt. Hela motorn är av, till vilket det krävs en så pass hård smäll att jag inte vill tänka på det med tanke på hur små oddsen är att jag överlevt en sådan på ett såpass bra sätt som jag gjorde.

Klev ur bilen själv, och fick hjälp av en farbror hem. Han ville inrga ambulans men jag vägrade - jag är ju jag herregud.
Blev övertalad av mor & far att åka till akuten och mamma åkte in med mig. Tjejen i luckan på akuten blev halvt hysterisk när hon hörde att jag frontat med en sten/stubbe/träd/whatever i ca 60km i timmen. Ropade in folk från trauma och jag fick ha nackställning, åka bår och jag vet inte allt. Herregud, jag kan GÅ.

Nåväl, kom därifrån efter bara 1,5h i allafall, med konstaterandet att jag naturligtvis är rejält mörbultad och troligen har en lätt hjärnskakning (eftersom jag skallade ratten i smällen - hela nyllet är skrapat..) men att ingenting är brutet som de kunde se. Jättebra läkare fick jag! *tummen upp*

Nu är jag alltså hemma, har sovit hela natten och mår väl allmänt skit. Ont precis överallt och blåmärkena efter bältet ska vi inte tala om. Huvudet spränger och ja.. Men efter omständigheterna så är jag lycklig att jag lever.
Mest ledsen är jag över att min älskade bil är så död att inte ens pappa kan fixa den. RIP lilla bilen, jag kommer sakna dig som fan! Den har troget tagit mig över hela Sverige med hästransport på, kört mig i ilfart över halva landet när Fanny behövde mig, tagit mig till och från jobbet, till och från Dalarna.. Ja, överallt när jag behövt den! Aldrig klagat och överlevt allt. Men nu är den död för alltid.. min lilla bil.. *ledsen* Men tack lilla bil för att du räddade mitt liv.

Ja, nu är ni uppdaterade i allafall. Ska försöka ta mig ut till bilen idag och fota den än mer, bilden är ifrån där den stod i diket. Pappa fotade den innnan han och bonden lyfte upp den och bar hem den med traktorn.

Befann mig i en helt absurd situation idag när jag körde från jobbet som vanligt. Brummar på i min egen takt när en bil längre framför mig plötsligt stannar vid vägkanten, en ilsken blondin flyger ur bilen och sliter ut två små barn ( uppskattningsvis 2-3år och 6-7år) och smäller igen dörrarna igen. Barnen gråter och skriker förtvivlat och rycker i dörrarna och försöker hålla kvar bilen när mamman [B]gasar[/B] därifrån och lämnar barnen vid vägkanten! :eek:
Självklart stannar jag så snart jag kan, massor av bilar bakom och det är en 70-väg vi åker på. Barnen står och håller förtvivlat om varandra, medan bilen med mamman försvinner ur sikte. Jag halar upp mobilen, helt blank (vart ringer man egentligen i sådana här situationer?!) och ringer min mamma för att fråga vart att ringa, samtidigt som jag vänder bilen på närmaste busshållsplats. Inväntar att alla andra bilar ska hinna ta sig förbi, mycket trafik!! - och ska precis till att köra fram till barnen när bilen med mamman kommer farandes igen.

Hon lär ju ha fått ett rejält anfall på barnen i bilen och därför skickat ut dem i ren ilska och åkt därifrån för att bevisa sina ord - eller något. Men för mig är det här inte - [B]NÅGONSIN, NEVER EVER!! [/B]- ett acceptabelt "straff" för barn av den här åldern.

Tog reg.nummer och skulle väl helst vilja göra en anmälan till någon om detta, om inte annat för att visa att det inte är okej alls... Kan man anmäla det? Och till vem?
Önskar nu att jag åkt fram och ifrågasatt vad fan hon höll på med, men var så ställd av situationen att jag bara gapandes kunde åse det hela.

Eller är det bara jag som är blödig, har ju inga barn själv?

/Nixehen - som fortfarande inte kan förstå hur man kan lämna sina barn i livsfara och bara åka iväg?

Som sagt, en hel del film. Orkar inte skriva kommentarer om alla - men fråga om ni undrar över någon så skriver jag då! =)
*Poff*